videos och info

The beauty of snakes
en mycket lärolick video är just The beauty of snakes.

NER TILL INFO

Ormar (Serpentes) är en underordning i ordningen fjällbärande kräldjur. De har smal kropp och cylindrisk kroppsform. Ormarna är växelvarma och köttätare, och vissa är kannibaler, det vill säga de äter individer av samma art. Några arter har utvecklat ett värmekänsligt organ i nosen, med vilket de i mörker kan känna kroppsvärmen av ett bytesdjur. Den äldsta bevarade förteckningen över olika ormar återfinns i Brooklyn-papyrusen.

De allra flesta ormar lever på land, men det finns ett fåtal, ungefär ett 60-tal arter som lever i haven.^[1] Havsormarna anses ha det starkaste giftet, men är inte aggressiva.

kobra

Kobra kallas flera olika ormarter som finns i Afrika & Asien. Kobrorna utgör inte en egen grupp i den biologiska systematiken men alla kobror tillhör familjen giftsnokar.

Man räknar med att det för närvarande finns cirka 20-talet olika arter av kobror. Den mest kända arten är förmodligen den indiska kobran eller glasögonormen (Naja naja) som den ofta brukar kallas och vars populärnamn uppkommit genom att arten utvecklar ett slags mönster på nackskölden som liknar ett par glasögon då den känner sig hotad.

Kobrorna har till stor del olika nervgifter som förlamar livsviktiga organ såsom lungor och hjärta men det finns även arter som har mera utpräglade vävnadsförstörande gifter. Vissa kobror har en speciell tandfunktion som möjliggör för dem att likt en "vattenspruta" spruta sitt gift mot angriparens ögon. Dessa kobror brukar kallas för spottkobror trots att denna benämning i själva verket är felaktig. Den mest kända spottkobraarten är förmodligen den svarthalsade kobran (Naja nigricollis). Denna art finns i olika länder runt om i Afrika.

Då kobrorna blir skrämda eller uppretade reser de framkroppen, breder ut halsen till en ansenlig sköld samt väser. Skölden uppkommer då kobran drar ihop de övre förlängda revbenens muskler. Revbenen fälls då ut likt ett paraply och ormens skinn dras isär. En så kallad hals- och nacksköld bildas.

Födan består mestadels av grodor, möss, råttor, fåglar, ödlor samt ibland andra ormar. Världens längsta giftorm är kungskobran(Ophiophagus hannah) där man påträffat exemplar som varit över 5 meter långa.

mer info om svart mamba och grön mamba

svart mamba

Svart mamba (Dendroaspis polylepis) är den största giftsnoken i Afrika och den näst största giftsnoken i världen, efter kungskobra. Vuxna svarta mambor når en genomsnittlig längd på 2,5 meter och en maximal längd på 4,5 meter.^[1] Den svarta mamban har fått sitt namn efter den svarta färgen på insidan av munnen och inte efter sitt skinn som skiftar mellan grått och olivfärgat. Den är den snabbaste ormen i världen och den kan uppnå en hastighet på 20 kilometer i timmen, men den använder snabbheten för att fly faror snarare än för att fånga sina byten.^[1] På grund av aggressiviteten, snabbheten och giftigheten anses detta vara Afrikas mest ökända orm, och det finns en djupt rotad rädsla för den hos lokalbefolkningen

Beteende[redigera]

Svart mamba

Svart mamba på London Zoo.

Den svarta mamban är en av de dödligaste ormarna i världen. Giftet i ett enda bett kan räcka för att döda 20-40 människor och det dödar lätt om inte motgift tas fram i tid. När ormen är i ett trängt läge är den mycket attackbenägen.^[2] Många ormexperter anser att svart mamba kan vara världens mest aggressiva orm, eftersom den har visat tendenser att attackera utan att ha varit provocerad.^[3] När den är i attackposition breder den ut sin hals, väser högt samt visar sin svarta mun och sina dödliga tänder. Den kan resa sig från marken med mer än en tredjedel av sin längd^[1] vilket gör att den kan nå 1,2 meter.^[2] Ormen behöver därför inte, som många andra ormar, utgå ifrån en hoprullad position för att kunna attackera. När den försvarar sig mot en fara hugger den flera gånger och med varje hugg injicerar den sitt kraftfulla neuro- och kardiotoxiska gift, ofta mot kroppen eller huvudet.^{[4][död länk][1]}

Om ormen får vara ostörd lever den under långa perioder i sitt bo, vilket ofta är ett övergivet insektsbo eller en hålighet i ett träd. Den lever i södra Afrika^[5], huvudsakligen på savanner, i klippor och öppna skogslandskap^[6], ofta i buskar och små träd. Födan består i huvudsak av små fåglar ochgnagare och trots sitt rykte har den stor betydelse för skadedjursbekämpningen.^[7]

Svarta mambor är aktiva dygnet runt och jagar sina byten både dag och natt. När den jagar små djur ger ormen ifrån sig ett enda bett och backar sedan tillbaka och väntar på att giftet ska förlama bytet. När den dödar fåglar klamrar den sig dock fast vid bytet för att förhindra att det flyger sin väg.

Gift[redigera]

Svart mamba tillhör de tio giftigaste ormarna i världen. Den är 3 gånger så giftig som kapkobra, 5 gånger så giftig som kungskobra och 40 gånger giftigare än gabonhuggorm.^[8] Ormens gift innehåller kraftfulla, snabbverkande neurotoxiner och kardiotoxiner, bland annat kalciseptin.^[9] Dess bett ger i genomsnitt omkring 100-120 milligram, men den kan producera så mycket som 400 milligram. 10-15 milligram är dödligt för en vuxen människa. De inledande symtomen är lokal värk vid bettet, men inte lika svår värk som vid bett från ormar med hemotoxiner. Offret upplever därefter en pirrande känsla i extremiteterna, hängande ögonlock, tunnelseende, svettningar, ökad salivutsöndring och minskad muskelkontroll (framför allt i munnen och tungan). Om offret inte får medicinsk behandling övergår symtomen i illamående, andningssvårigheter och förlamning. Till sist, oftast innan 15 minuter, får offret kramper, andnöd, faller i koma och dör på grund av kvävning som ett resultat av förlamning av de muskler som används för andningen. Utan behandling är dödstalet 100 procent^[1], det högsta bland världens giftormar.

Fortplantning[redigera]

Fortplantningen äger rum sent på våren eller tidigt på sommaren. Efter parningen återvänder hanen till sitt eget bo och honan lägger 10-25 ägg. Ungarna blir oberoende av föräldrarna så snart de kan fånga ett byte av en råttas storlek.^[10]

Referenser[redigera]

1. ^ [a b c d e] National Geographic - Black mamba
2. ^ [a b] TLC information om svart mamba
3. ^ (B. Johnson, 13 juli 2000; Hunter, 1998)
4. ^ Snakebite productions - Facts, no Fiction
5. ^ Ultimate Field Guide - Black Mamba
6. ^ Blue Planet Biomes - Black Mamba
7. ^ Ecology and society
8. ^ Kingsnake.com - Sub-cutaneous LD-50s
9. ^ Discovery.com - Black mamba venom facts^ Young
10.  People's Trust for the Environment - Balck mamba

grön mamba

Grön mamba (Dendroaspis angusticeps), även kallad östlig grön mamba, är en trädlevande giftsnok som lever från de kustnära skogarna i Östra 

Kapprovinsen i Sydafrika, till Moçambique och Zimbabwe.

Innehåll   [göm]  1 Utseende 2 Beteende 3 Föda 4 Fortplantning 5 Gift 6 Externa länkar

Utseende[redigera]

Den gröna mamban är den minsta ormen i släktet mambor med en genomsnittlig längd på 1,8 meter men de längsta som har påträffats är 3,7 meter. Den är glansigt gräsgrön med ljusgrön undersida. Ormen har ett tydligt utmärkande huvud med en lång smal svans.

Beteende[redigera]

Ormen lever i huvudsak i träd och tar sig sällan ner till marken såvida den inte jagar ett byte eller solar sig. Gröna mambor är dygnet runt-djur. Till skillnad från den svarta mamban är den skygg och inte lika aggressiv och den hugger inte ofta när den blir hotad utan drar sig istället undan faran. Fortsatta provokationer får dock ormen att hugga och bita, men det är ovanligt.

Gröna mambor bygger sina bon nära träd, ofta i gröna skogar, kustskogar eller fuktiga savanner. Bambusnår och mangoplantager är också kända tillhåll.

Föda[redigera]

Födan består i huvudsak av småfåglar, fågelägg och små gnagare. Unga mambor äter ibland även andra reptiler, som till exempel kameleonter.

Fortplantning[redigera]

Parningsakten kan ta upp till 17 timmar. Den gröna mamban är oviparisk och lägger 6-17 ägg på sommaren, vanligen i håliga träd i gles vegetation. När äggen kläcks är ungarna 35-45 centimeter långa och giftiga direkt från födseln. Hanarna inom arten är kända för att strida för att få para sig, liknande kamperna mellan kungskobrans hanar. Kamperna som kan hålla på i flera timmar innefattar brottning där ormarna slingrar sig om varandra och knuffar rivalen till marken, men det förekommer inte att de biter varandra.

Gift[redigera]

Den gröna mambans gift är mycket neurotoxiskt. Det liknar sammansättningen och verkningarna i giftet hos svart mamba, men det är bara en tiondel så toxiskt och den mängd som ormen injicerar i bytet är mindre ju mindre ormen är. Trots detta är betten dödliga och måste behandlas omedelbart.

Externa länkar[redigera]

• LD50-statistik för de giftigaste ormarna, däribland grön mamba
• Wikimedia Commons har media som rör Grön mamba

Kategori:

• Giftsnokar